Hur pratar jag med kompisar när jag känner att livet är tufft utan att lägga allt på min vän eller känna mig till besvär?  

Tack för frågan! Det låter positivt att du har en önskan om att kunna sätta ord på och dela med dig av hur du har det till de som står dig nära. Det är vanligt att känna oro för att tynga andra med sina egna känslor, och ibland blir det ett påtagligt hinder för att våga prata om hur man mår eller ta stöd från vänner och familj. Ett annat hinder är det som du också beskriver – upplevelsen av att vara till besvär eller förstöra stämningen. 

Ibland kan rädslan att belasta andra med egna känslor och problem vara helt obefogad, det vill säga omgivningen har inga som helst invändningar mot det utan kanske snarare vill finnas där för dig och är glada att kunna få vara den som lyssnar eller ställer upp om du behöver något mer än att få prata. Att de blir berörda av det du går igenom är naturligt eftersom de bryr sig om dig, men det innebär inte att du är en belastning.  

Andra gånger kan det vara så att de som står dig närmast kämpar med egna svårigheter, och har svårt att hålla en lagom distans när du öppnar upp om ditt mående. Du kanske har upplevt att någon blivit märkbart nedstämd av att lyssna till hur du mår när du har det tufft. Det kan väcka oro för att vända sig till den personen igen.  

Ett sätt att checka av med den du vill prata med är att helt enkelt “be om lov” innan du delar med dig och blir lyssnad på, till exempel genom att fråga om det är ok att du tar upp något som du kämpar med just nu. Om du är särskilt orolig för att en viss person mår dåligt att av stötta dig,kan du ta upp din oro vid något tillfälle. Får du då veta att det inte är någon fara är det bra att välja att lita på det. Om du ändå får för dig att du är till besvär eller känner oro för att tynga personen så får du försöka låta bli att hindras av det.  

I din fråga ryms också frågan om att hitta en lagom balans – du undrar hur du kan prata med kompisar “utan att lägga allt på” dem. Där tänker jag att det alltid är ok att beskriva sina känslor, utan att linda in det. Däremot kan det vara bra att låta bli att ta upp samma sak om och om igen. I samband med oro är det exempelvis lätt hänt att vilja få försäkringar från sin omgivning, och gärna flera gånger. Det kan också vara bra att “äga” sitt bekymmer, det vill säga gärna be om råd men utan att förvänta att omgivningen ska komma med lösningar. För att tydligt markera att du känner dig färdig med det du ville öppna upp om, och att ni kan prata om annat nu kan du till exempel säga “tack för att du lyssnade”. 

Hoppas du kan pröva dig fram med att dela dina känslor med andra när du behöver det! 

Leg. psykolog