Hur vet man när man pluggat tillräckligt?

Hej!

Tack för en mycket bra fråga – något som många studenter känner igen sig i.

Utifrån det du beskriver låter det som att du dras åt två olika håll i ditt pluggande: antingen överarbetar du eller så skjuter du upp. Precis som du själv är inne på skulle jag inte säga att uppskjutandet är det primära problemet, utan snarare en följd av de höga krav du sätter på dig själv. Det du beskriver låter med andra ord som perfektionistiska drag.

I det blir det ofta svårt att veta när man är “klar”. För om ribban är otydlig – eller väldigt hög – kommer känslan av att vara färdig sällan infinna sig. Då är det lätt att antingen fortsätta i all oändlighet, eller att skjuta upp tills det blir mer akut.

Ett sätt att komma vidare är därför att inte utgå från känslan av att vara klar, utan att i förväg bestämma vad “tillräckligt” innebär. Det kan till exempel handla om att du innan du börjar plugga bestämmer:

• Vilka delar du ska gå igenom
• Hur länge du ska arbeta med ett moment
• Vilken nivå du ska kunna (t.ex. “jag ska kunna förklara detta med egna ord”)

När du har uppnått det du bestämt i förväg, är uppgiften “klar” – även om det inte känns så.

För många med höga krav blir just detta en utmaning, eftersom det ofta finns en tanke om att man alltid kan göra lite mer. Då handlar det också om att öva på att avsluta trots den känslan, och att stå ut med obehaget i att det inte känns perfekt.

Du är också inne på något viktigt i att det här tar mycket tid och energi. När studierna breder ut sig på bekostnad av återhämtning, relationer eller andra viktiga delar i livet, är det ofta ett tecken på att något behöver justeras. Att medvetet avsätta tid till sådant du prioriterat bort kan därför vara en viktig del i att bryta mönstret.

Det kan också vara hjälpsamt att prata med andra studenter för att få en mer realistisk bild av vad som brukar vara “tillräckligt” inför en tenta. Men lika viktigt är att hitta ett sätt som fungerar för dig – där du sätter ramar som är hållbara över tid.

Sammanfattningsvis handlar det mindre om att känna sig klar, och mer om att i förväg bestämma vad som är tillräckligt – och sedan öva på att stanna där.

 

Vänliga hälsningar

Kurator