Hur ska jag göra om allt i livet känns omotiverande och meningslöst?

Hej, tack för din fråga!

Att känna att allt i livet är meningslöst och tungt, och att uppleva brist på motivation, är något som vi alla känner någon gång – vissa oftare och andra mer sällan. Det är helt normalt och en del av att vara människa. Känslor som nedstämdhet, ledsamhet och sorg finns där för att hjälpa oss att stanna upp, reflektera över varför vissa saker blev som de blev och söka stöd från vår omgivning. I grunden är detta varken konstigt eller fel – det är tvärtom sunt och viktigt. Vi behöver dessa känslor för att få perspektiv och, efter en tid, hitta nya sätt att ta oss an det som känns svårt. Nedstämdhet kan alltså i grunden hjälpa oss, även om det förstås inte alltid känns så.

Problemet uppstår när vi upplever meningslöshet, nedstämdhet och brist på motivation under en längre tid, och samtidigt börjar undvika saker, bli passiva och fastna i överdrivet grubblande. Då krymper livet gradvis, och till slut kan vi känna oss fast.

Ett första steg i en sådan situation är – precis som du gör genom att skicka denna fråga – att inse att det har blivit ett problem. Det innebär att man märker att något inte fungerar, att en förändring behövs, men att man kanske inte vet hur den ska ske. Att komma till den insikten är ofta både det viktigaste och det svåraste steget.

När man är nedstämd, trött och omotiverad, och när allt känns meningslöst, blir det ofta extra svårt att ta sig vidare. De positiva känslorna och tankarna som annars motiverar oss till handling är inte lika starka. Då kan man i stället behöva arbeta ”utifrån och in”, det vill säga att agera på samma sätt som man brukade göra när man kände sig mer motiverad. Att komma i gång kan dock kännas mycket tungt. Det kan liknas vid att rulla en stor sten uppför ett berg. De första stegen uppför ger sällan någon direkt belöning. I stunden är det ofta mycket lättare att låta bli och i stället gå nedför. Man kan därför behöva göra saker även när de inte alls känns roliga eller stimulerande. Efter en tid kan man dock börja märka små förändringar – kanske en känsla av lättnad när man väl har kommit ut, eller en stunds ro efter att man gjort något viktigt. Allt eftersom man fortsätter kämpa uppför berget blir stegen något lättare. Man börjar ana meningsfullheten i det man gör. Till slut, när man kommit över krönet, rullar stenen nästan av sig själv. Då tar nerförsbacken vid, och livet kan åter börja kännas mer levande. Först när man börjar agera kan också känslorna börja förändras.

En vanlig missuppfattning är att vänta på att motivation, lust eller ”rätt känsla” ska infinna sig innan man börjar göra något. Men om man stannar kvar i dalen och hoppas på förändring, kommer man ingenstans. Man behöver börja gå – trots att det känns tungt.

I detta kan ett första steg vara att söka hjälp och stöd. Det kan innebära att ta initiativ till att prata med nära och kära om hur man mår, för att få stöd från sin omgivning. Ett nästa steg kan vara att ta kontakt med en psykolog eller kurator. Om du också börjar få tankar på att livet inte är värt att leva eller att du inte orkar fortsätta, är det viktigt att söka hjälp direkt, till exempel via vårdcentral eller akut hjälp.

Ta hand om dig, och jag hoppas att du börjar ta dina första steg mot att må bättre.

Kurator