Hur hanterar man olycklig kärlek när man inte har någon att prata med?
Hej,
Tack för din fråga. Olycklig kärlek tillhör nog de erfarenheter som många av oss delar, men som ändå kan kännas väldigt ensamt att gå igenom.
När man tycker mycket om någon som inte känner likadant, eller när en relation inte blir som man hoppats på, är det vanligt att tankarna tar stor plats. Man kanske går igenom gamla konversationer, funderar över vad man kunde gjort annorlunda eller fantiserar om hur det hade kunnat bli. Det är helt naturligt ett sätt för hjärnan att försöka förstå något som känns viktigt.
Samtidigt finns det en risk att man fastnar i tankarna. Om du märker att du ägnar mycket tid åt att analysera personen eller situationen kan det vara hjälpsamt att ställa dig själv frågan: "Hjälper de här tankarna mig just nu, eller gör de bara att jag fastnar?". Du behöver inte förbjuda dig själv att tänka på personen men ibland kan det hjälpa att försiktigt rikta uppmärksamheten mot något annat när tankarna börjar gå runt i samma cirklar om och om igen.
När man inte har någon att prata med kan skrivandet vara till hjälp. Du kan till exempel skriva ner vad du känner, vad du önskar att du kunde säga till personen eller vad du saknar mest. Det behöver inte vara välformulerat och ingen annan behöver läsa det. Många upplever att känslorna blir lite lättare att bära när de får komma ut ur huvudet och ner på papper.
När vi mår dåligt blir vi ofta hårdare mot oss själva. Vi kanske tänker att vi borde ha kommit över det vid det här laget eller att vi inte borde känna så starkt, men känslor fungerar sällan på det sättet. Försök i stället att ge dig själv lite extra omtanke just nu. Se till att du får mat, sömn, rörelse och pauser från studierna. Fundera på hur du kan göra för att trösta dig själv. När vi är ledsna är det ofta de grundläggande sakerna som först börjar falla bort.
Det kan också vara hjälpsamt att fortsätta göra sådant som brukar ge dig energi eller mening, även om det just nu inte känns roligt. Vänta inte nödvändigtvis på att lusten att göra ska komma först, ofta kommer den efteråt. Ett träningspass, en promenad, en serie du tycker om, musik, en föreningsaktivitet eller en utflykt ut i naturen kanske inte tar bort sorgen, men det kan ge dig små stunder där livet handlar om något mer än personen du sörjer eller saknar.
Många märker också att det hjälper att skapa lite avstånd till den känslorna berör. Kanske behöver du ta en paus från att titta på personens sociala medier eller söka information om vad hen gör. Även om det känns skönt i stunden så kanske det i längden gör att vi fastnar lite längre än vad som är hjälpsamt för oss.
Det är lätt att vi när vi känner hjärtesorg tolkar situationen som ett mått på vårt värde. Men att ens känslor för någon annan inte blir besvarade betyder inte att det är något fel på dig. Kärlek handlar inte om att vara tillräckligt bra. Människor får känslor, eller får inte känslor, av många olika skäl som vi inte kan styra över.
Man brukar beskriva sorg som randig. Det betyder att sorg växlar fram och tillbaka mellan tunga känslor och vanliga stunder av vardag och också glädje. Just nu kanske det känns som att du kommer att tänka på den här personen för alltid. Men så brukar det sällan bli. De flesta upptäcker efter ett tag att tankarna kommer mer sällan, att sorgen blir mindre intensiv och att det återigen finns plats för annat i livet. Inte för att man bestämt sig för att sluta känna, utan för att tiden gör sitt.
Även om du skriver att du inte har någon att prata med just nu behöver det inte betyda att du måste bära allt ensam. Finns det någon omkring dig som du kan våga säga något till om hur du har det? Du behöver inte berätta hela historien men det kan öppna upp för möjligheten att få stöd och vänskap. Om känslorna tar mycket energi eller börjar påverka din vardag och dina studier på ett omfattande sätt kan du undersöka om det finns någon du kan prata med t ex på en ungdomsmottagning om du är yngre eller din lokala studenthälsa.
Jag hoppas att detta svar gav dig något att hålla i, ta hand om dej.
Kurator/ Leg. Psykoterapeut