Vad är talängslan?

När vi pratar om talängslan menar vi att obehaget är så starkt att det hindrar oss att kunna göra sådant som vi vill eller behöver i vår vardag. Talängslan är också förenat med ett känslomässigt lidande. Här beskrivs vanliga reaktioner i samband med talängslan.  

Kroppsliga reaktioner

Vanligtvis vid ångest, stress och stark rädsla drar en så kallad kamp- eller flyktrespons i gång i kroppen när vi upplever att vi är i en hotfull situation. Reaktionen sker automatiskt och syftet är att skydda från hot genom att göra oss redo att kämpa eller fly. Förändringar som sker i kroppen är bland annat att puls och andning blir snabbare, vi får ett ökat blodflöde till de stora muskelgrupperna och olika stresshormoner frigörs. I en situation där vi känner oss nervösa och ångestfyllda kan vi notera sånt som darrande händer, darrig röst, muntorrhet, svettningar, illamående, ”fjärilar” i magen, rodnad, spända muskler, hjärtklappning eller svårigheter att svälja. Det kan också bli ”blankt i huvudet” och att vi tillfälligt inte minns innehållet i presentationen. I en farlig situation hjälper reaktionen oss att överleva. I talsituationen, som upplevs som farlig men egentligen inte är det, leder reaktionen snarare till att vi får svårt att fokusera på uppgiften och det vi ska förmedla.

Tankar

Vid talängslan finns ofta tankar om att misslyckas, få kritik, inte duga, vara sämre än andra eller göra bort sig. Tankarna är automatiska, negativa och överdrivna men upplevs i stunden som sanna. De är ofta katastrofartade, det vill säga att vi förväntar oss att det värsta ska hända. Exempel på negativa tankar är: ”Jag kommer göra bort mig”, ”Ingen kommer tycka att det är intressant”, ”Alla kommer se hur nervös jag är och döma mig för det”, eller ”Jag kommer att misslyckas fullständigt”. 

Känslor

I samband med muntliga framträdanden är vanliga känslor bland annat oro, rädsla och skam. Att dessa känslor uppstår är helt naturligt utifrån att situationen uppfattas och tolkas som överdrivet hotfull, vilket kan leda till förstärkt ångest.  

Beteenden

Vanliga beteenden i samband med talängslan är sådana som syftar till att undvika situationen genom att exempelvis skjuta upp den, be om en annan uppgift eller sjukanmäla sig och stanna hemma. Om situationen inte går att undvika är det vanligt med så kallade säkerhetsbeteenden som syftar till att minska obehagskänslorna och klara av situationen.

Exempel på säkerhetsbeteenden är att förbereda sig orimligt mycket, att prata tyst, klä sig så att rodnad eller svettfläckar inte syns, hålla i sig hårt för att inte svaja, och dricka vatten för att kunna dämpa illamående eller muntorrhet. Kamp- eller flyktresponsen får oss också att vilja fly, eller snabbt komma ut ur situationen. Det kan få oss att prata snabbt utan paus eller hoppa över delar av det som skulle sägas, vilket inte lugnar ner reaktionen utan snarare eldar på den.

Ytterligare ett vanligt beteende är det som kallas ”självfokuserad uppmärksamhet”. Det innebär att vi riktar vårt fokus inåt för att hantera upplevelsen av socialt hot. Bland annat håller vi koll på våra kroppsliga symtom och på den kritiska bild av oss som vi tror att omgivningen har – det blir som att ”se sig själv utifrån”. Ett visst mått av självfokus är helt normalt och något som alla har stundvis, men vid talängslan är det för starkt och sker på bekostnad av att uppmärksamma det som pågår omkring oss på ett mer neutralt sätt.   

Innan du går vidare till nästa avsnitt ber vi dig att svara på dessa frågor:

• Vad är jobbigast för dig med att prata inför andra?
• Vilka typer av situationer är svårast?
• Vilka kroppsliga reaktioner, tankar och känslor brukar du få?
• Vad gör du innan och under en presentation för att hantera obehaget?