Imposter syndrome/bluffsyndromet

Bluffsyndromet kallar vi rädslan att bli ”påkommen” som mindre kompetent än man ger sken av, och att avslöjas med att egentligen vara en ”bluff”. Känner du igen dig? I så fall är du långt ifrån ensam. Många av oss upplever denna rädsla någon period i livet. Den kan kännas svårt att hantera och vara en källa till lidande. Här kan du läsa mer om vad som kännetecknar bluffsyndromet och vad du kan göra själv för att hantera ditt självtvivel.

Vad är bluffsyndromet?
Bluffsyndromet är ingen formell diagnos, utan används för att beskriva det psykologiska fenomen som innebär oro och rädsla att våra framgångar egentligen inte är berättigade, att andra övervärderar vår faktiska förmåga och att det vore förenat med negativa konsekvenser att bli avslöjad som mindre kompetent. Känslan finns oavsett objektiva tecken på framgång, som exempelvis att lyckas bra med en tenta, en uppsats eller en arbetsinsats. Sådana framgångar tenderar att bortförklaras med ”tur” eller andra slumpartade faktorer.

Varför uppstår det?
Vem som helst kan känna rädsla att inte bottna i sina framgångar, men exempel på faktorer som kan bidra till bluffsyndromet är att vara ny i ett sammanhang, att ställa orimligt höga krav på sig själv (perfektionism), att vara i sammanhang med hög konkurrens eller att ha låg egen tolerans för att göra misstag.

Vad kan jag göra för att hantera det?
Här följer några råd som kanske kan hjälpa dig när bluffsyndromet gör sig påmint.

Acceptera känslorna och formulera din riktning: Det är svårt att hindra oro, rädsla, skam eller andra känslor från att dyka upp. Betrakta det som hjärnans sätt att uppmärksamma dig på ett potentiellt hot. Påminn dig om att det är ”falskt alarm”. Försök att normalisera och tillåta känslorna, och istället fokusera på att göra det som är viktigt för dig trots rädslan. När det stormar av obehagliga tankar och känslor är det viktigt att påminna dig om din riktning – alltså varför du gör något och vart du är på väg.

Medvetandegör självkritiska tankar: Försök att stanna upp i situationer där din rädsla triggas och medvetandegör kritiska tankar. Exempel: ”Jag vet egentligen inte vad jag håller på med”, eller ”Hur ska jag leva upp till det här?” Det är lättare att förstå varför du känner rädsla och obehag om du märker vad du tänker om dig själv.

Påminn dig om att tankar bara är tankar: Tankar är inte automatiskt sanna, och graden av självtvivel säger ingenting om din reella kompetens. Försök att låta tankarna vara, det vill säga låt bli att engagera dig vidare i dem eller försöka motbevisa dem– ge dem inte uppmärksamhet.

Dela dina tankar och känslor: Det kan hjälpa att sätta ord på dina upplevelser med någon du står nära, och det kan ge perspektiv att höra hur andra kämpar med liknande upplevelser.

Om ditt självtvivel är så starkt att det påverkar ditt mående i hög utsträckning, eller får dig att undvika saker som egentligen är viktiga för dig kan du söka stöd. Ett första steg kan vara din lokala studenthälsa eller en samtalsperson på din vårdcentral/hälsocentral. Kontakta 1177 om du inte vet vart du ska vända dig, så får du hjälp att hitta rätt.