Att prata med andra

Att ta initiativ  
Beroende på hur din vardag ser ut kan möjligheten till situationer där du kan småprata med någon variera. För många känns det lättare att prata med någon som man ingår i ett visst sammanhang med, till exempel någon som går på samma kurs eller utbildningsprogram, någon som brukar träna på samma gym eller någon som arbetar på samma plats. Om du studerar på distans och inte har fritidsaktiviteter eller en arbetsplats där du interagerar med andra, kanske du behöver ta steget att börja på en aktivitet eller gå med i en förening för att öka den tid du tillbringar med andra i ett mer eller mindre socialt sammanhang. 

När du inleder ett samtal med någon som du inte känner kan ett lämpligt samtalsämne vara något som relaterar till det sammanhang ni ingår i. Om du pratar med en kurskamrat kan du exempelvis fråga vad personen tycker om kursen ni läser just nu, vad personen tyckte om den senaste tentan, eller så kanske du har någon annan fråga eller diskussionsämne om något som rör kursen eller något annat som är relaterat till er utbildning och framtida jobb.  

Ibland tar samtalet slut snabbt, och ibland kan det uppstå ett lite längre samtal. Försök att inte se längden på samtalet som en prestation. Det är svårt att i förväg veta vad du kommer att få för respons av någon som du inleder ett samtal med, och den respons du får kan bero på en mängd olika saker som inte nödvändigtvis handlar om dig. Ta inte på dig hela ansvaret för om ett samtal flyter på bra eller blir mer trevande – alla inblandade delar på ansvaret för hur ett samtal fortlöper. Försök att se det som att korta vardagliga samtal med människor omkring dig är ett bra sätt att få mer erfarenhet av att konversera med andra.   

Att hålla igång ett samtal  
I samtal är det ofta bra för de inblandade att båda får utrymme att prata och att båda känner sig lyssnade på. Det innebär en balans mellan att lyssna aktivt och att själv bidra till samtalet. Det blir sämre flyt i ett samtal både om du enbart lyssnar passivt på någon annan eller om du pratar oavbrutet om dig själv under ett helt samtal. Att lyssna aktivt handlar dels om icke-verbala signaler som att då och då ge ögonkontakt, och att humma eller nicka ibland för att visa att du lyssnar, och dels om verbal respons där du kort kommenterar och reagerar på det som sägs. Till exempel ”Oj, vad roligt!”, ”Jaha” eller ”Vad tråkigt!”. Det kan också vara att bekräfta den känsla som någon annan förmedlar, exempelvis ”Jag förstår att du blev besviken!” eller ”Det låter verkligen bra för dig!”. 

Att hålla igång ett samtal handlar också om att visa intresse för det som sägs och för den andra personen genom att ställa följdfrågor, i stil med ”Hur blev det sen?”, ”Vad gjorde du då?”, ”Hur känns det nu?” och ”Vad tycker du om det?”.  

Öppna frågor 
Det är bra att ställa en del öppna frågor, eftersom det ger större chans till mer utvecklade svar, jämfört med så kallade slutna frågor, som ofta leder till korta svar av ja- och nej-karaktär. Exempel på öppna frågor är:  ”Vad tyckte du om föreläsningen?” och ”Hur kom det sig att du valde det här programmet?” Exempel på slutna frågor är: ”Tyckte du att föreläsningen var bra?” och ”Gillar du programmet?”.  

På samma sätt som det är bra att ställa öppna frågor, är det också positivt för samtalet att du besvarar öppna frågor som du själv får med lite mer än bara ett par ord. Till exempel tillför det mer att besvara frågan ”Vad tyckte du om föreläsningen?” med “Jag tyckte att den var bra. Föreläsaren var väldigt duktig och det var bra att hen gav så många konkreta exempel.”, jämfört med att bara svara “Bra”. Det underlättar för den du pratar med att fortsätta konversationen genom att spinna vidare på det som du uttrycker. 

Var personlig 
Något som bidrar till att samtal känns givande är att du är personlig och delar med dig av egna erfarenheter och perspektiv på det ni pratar om. Däremot brukar det vara bra att vänta med att berätta alltför privata saker för andra tills du lärt känna dem bättre. Skillnaden mellan personligt och privat kan beskrivas som att det som är personligt handlar om dig men ändå är något ganska vanligt eller allmängiltigt, det vill säga något som kan delas av många. Exempel på det är att berätta om saker du tycker om att göra, vad du har för sommarplaner, varför du tycker om det ena ämnet framför det andra eller att det har varit stressigt att välja uppsatsämne. Privata saker är sådana som kan upplevas som alltför intima eller svåra att hantera för någon som inte känner dig så bra. Exempel kan vara att ge för mycket detaljer om dina familjeproblem eller något annat jobbigt som pågår i ditt liv just nu.  

Sträva efter ömsesidighet 
Ett samtal behöver kännas tillräckligt intressant för båda parter. Om du vet med dig att du kan prata för mycket om något som upptar ditt intresse eller om något i ditt liv som påverkar dig mycket just nu, kan det vara bra att begränsa dig och endast prata om det på ett mer övergripande plan. Om personen du pratar med blir intresserad och ställer följdfrågor är det ett tecken på att intresset är ömsesidigt, och du kan då gå in mer i detalj på ditt samtalsämne. Om personen däremot är ganska tyst och inte ställer några frågor som tyder på nyfikenhet för det som du vill prata om, kan det vara ett tecken på att det saknas intresse för det.  

Avsluta samtal 
När samtalsämnena börjar avta och det känns som att det är dags att avsluta ett samtal med någon i pausen under en föreläsning, på jobbet eller med en granne, kan du tacka för pratstunden, eller säga “vi ses!” eller “ha det bra!”, eller benämna att det är dags att lämna samtalet på det sätt som passar dig, exempelvis “det var trevligt att prata men jag ska gå och hämta lite kaffe” eller “nu måste jag jobba lite”. 

Sammanfattningsvis upplever många att samtal med människor som man inte känner, och så kallat kallprat, är svårt. Ett sätt att bli mer bekväm med dessa situationer är att öva många gånger och att inte ställa så höga krav på hur samtalet ska vara. Försök att se det som ett sätt att dela en stund med någon som du kan visa genuint intresse för. Ibland lämnar ett samtal bestående intryck och ibland känns det trevande och inte så givande. Det viktiga för att påverka din ensamhet är att öppna dig för att våga försöka.Nu har du läst om olika faktorer som kan påverka upplevelsen av hur ett samtal blir för alla inblandade, och tagit del av olika råd. Ta gärna en stund för att fundera över vad som känns relevant för dig, och om det finns något du på egen hand kan öva på eller göra annorlunda. Du kan använda frågorna nedan som vägledning.

• Vad tycker du är svårast när det kommer till att prata med människor som du inte känner?  

• Om du upplever att samtal är svåra även med människor du känner - vilka utmaningar upplever du?  

• Finns det någon del i detta avsnitt som kan vara hjälpsam för dig att tänka på när du pratar med andra, och finns det något du kan fokusera på att göra annorlunda?
• Har du för höga krav på hur ett samtal ska vara för att vara “lyckat”?  

• Om du behöver mer stöd - finns det någonstans du kan vända dig för att få hjälp med det? Exempel kan vara en kurator eller psykolog på din vårdcentral.